Bella har fått ett återfall av valpstadiet igen. Typ en vecka tillbaka har hon börjat bete sig precis som en busig liten valp. Innan så har hon varit jättelugn och snäll, och nu bara poff! 

Som idag, jag gick upp på övervåningen för att leta efter något. En minut senare när jag kom ner igen så ligger min studentmössa på golvet och kartongen till den är sönderstrimlad. Fatta om jag blev arg och fick panik i första stund när jag trodde hon hade slaktat mössan också. Otrolig tur att jag kom ner i rättan tid innan hon hann ge sig på den.
Kartongen låg lixom låångt under min säng, och där har hon krupit under och hämtat den. Som att det var något hon hade planerat.

Tänk att hon tar det allra värsta grejorna att förstöra. Varför gör alltid hundar så? Kanske bäst att ställa undan alla skor också. haha!

I morse trimmade jag våran cockerspaniel Douglas, nu blev han jättesöt! Håller på att spara ut hans lugg så jag kan sätta upp den! <3

 

Nu har jag precis kommit in från en lång skogspromenad med Bella och Douglas. Idag är det jättehärligt ute! Douglas fick springa lös i skogen, skönt!

 

Igår kväll anmälde vi Bella till en inofficiell hundutställning i Kil. Kul det ska bli att få komma ut och träna och se hundar!

 

Nu fick jag reda på att det är åska påväg, det underbara vädret varade visst inte så länge. Men åska är ju mysigt!

 

Douglas trixar "Bunny"

Gick en härlig skogstur med Bella efter jobbet idag, en aaning ont i kroppen efter dessa arbetsdagar men det ska väl inte hindra.
Det syns verkligen vad hon älskar att vara i skogen.
Hon går alltid bakom mig och lufsar och nosar när vi går på skogsstigen. Inte vet jag varför, hon märks knappt.  Kanske det är så mycket lukter i skogen så hon låter mig gå före? haha häftigt tycker jag.
Alfonso däremot, hannen som jag hade. Han var så het och ville lukta överallt när vi gick i skogen, han var alltid några meter framför en. När vi kom ut på gatan igen så lugnade han sig.

Efter jobbet idag så fick jag träffa världens gulligaste chihuahuor! Tre stycken underbara busisar.
Jag har aldrig träffat någon chihuahua såhär förut, bara sett på håll. Dom var så små jämnfört med min Bella!
Åh så fina de var.

När jag kom hem från jobbet idag så spårade jag lite med Bella! Vi har kommit igång att göra det några gånger i veckan. Det är så bra för Bella om hon får använda näsan, man kan verkligen se på henne att hon älskar det mest i världen. Svansen sprätter åt alla håll när hon jobbar. Jag la ut ett spår med hack korv, den innehåller olika organ m.m. (euuh! Enligt mig.) Oj vad näsan gick! Efter det fick hon nosa rätt på sin favoritleksak, kalkonen.
Häftigt att se när en blodhund jobbar tycker jag!

 

Idag åkte vi till Jönköping på rasspecialen i Kyrkekvarn!
Vilken dag! Bella vann för bästa unghund, bästa huvud och fick även sitt första CERT!!! Sen blev hon tvåa för Bästa tik. Vi fick ta hem en massa vandringspriser och sånt.

Tänk att det gick så bra på vår första utställning! Domaren hette Tony Higginbottom och har stort raskunnande och har lång erfarenhet av blodhund.
Han var jätte förtjust i min Bella och sa att det var den vackraste röda blodhund han sett på väldigt länge, han tyckte att hon hade mycket fint temperament.
Han gav oss väldigt mycket beröm och tyckte verkligen att jag skulle fortsätta ställa ut Bella.

En otrolig dag! Det var helt fantastiskt att se alla fina blodhundar, Bella lekte med flera av dem. Det var så kul att se henne släppa loss med de andra hundarna, man träffar ju aldrig på några andra blodhundar annars.
Rasen förstår verkligen varandra och har ett eget och personligt språk! Dom är så söta.

Här får ni se en massa bilder från dagen!

Bella, jag och charmtrollet Douglas


Min pappa Perry och Douglas


Jag och Bella


Vi inviger vårt nya utställningstält!


Bella och blodhund-folk


Bellas syster Celeste


Hanar




Action


Våran tur att gå in i ringen!

Celeste & Bella






Anna (Bellas uppfödare) och systern Celeste






Bella var så duktig!






Action!




Duktig tjej!






Unghundar


Bella blev Bästa unghund!


Vi fick ett rosa pris!




Min mamma Ulrika och Douglas

Det är utställning med Bella i Mullsjö i morgon! Känner mig ändå ganska lugn.
Det är andra gången i mitt liv jag ställer ut, förra gången ställde jag min tidigare stora blodhund hane Alfonso, år 2008.
Jag var bara 15 år då! Det gick bra för att vara första gången.. och med den hunden. Vi fick ettor!

Det var inte så lätt att hantera Alfonso på grund av all otur vi hade. När han var valp blev han illa biten av en annan hund i örat som gjorde att han blev ganska isolerad det första året, han var inlagd i någon vecka. Där fick han sitta i bur, bland sitt eget kiss och bajs. Jag blev faktiskt riktigt ledsen och arg när vi kom dit, över att se min älskade lilla vovve få sitta i den där buren bland skiten, han luktade så illa!

Han fick gå runt med örat fastsytt ovanpå skallen så att det skulle läka eftersom öronen hänger och släpar i marken och i matskål m.m. Innan hade de provat flera olika metoder för att såret skulle kunna läka. 
De hade även slipat ner hans klor till pulpan så att han inte skulle kunna klia upp något, det var lite blodigt på vissa klor av slipningen. Han hade nog ont. Han var nära på att stryka med av infektioner och andra problem.
Men vi hjälptes åt hålla såret rent och lyckades få det att läka. Det tog sin tid.

Efter detta blev han livrädd när man skulle ta i hans öron eller tassar, misstänksam över huvud taget. Tillslut gick det knappt inte alls, han blev nästan agressiv. Något som jag otroligt nog lyckades träna bort helt och hållet!
Med hjälp av min egen envishet.
Jag var inte rädd för Alfonso, jag visste att han aldrig skulle äta upp mig. Han ville bara skrämma bort mig eftersom han tyckte det var läskigt och obehagligt. Man lär sig att se vad hunden vill tala om och det gäller att inte visa osäkerhet i såna här lägen.
Jag gjorde om situationerna till något positivt, tog fram riktiga godbitar som jag gav honom medan jag höll på med hans öron.

Klorna och tassarna var också ett stort problem, där fick jag faktiskt till en början köra med munkorgen när jag skulle klippa. Här hade Alfonso växt till sig rejält, våran familj som lyckats välja den största blodhunden i kullen.
Utan käften är hunden inte så tuff. Jag klippte, tryckte in en godbit i munnen på Alfonso och fortsatte så lite i taget, efter några tillfällen så kunde jag börja skippa munkorgen. Jag var bara noga med att få det hela positivt.
Baktassarna var även en utmaning, för att ha kontroll så la jag alltid Alfonso på sidan och klappade hela honom och berömde lugnt medan jag klippte de bakre tassarna, jag försökte se till att han kände sig avlappnad.

Tillslut ska ni veta att han älskade när jag kom med klosaxen, han satte sig alltid framför mig och sträckte fram tassen, ibland båda två upp i mitt knä. Och lade sig även på sidan själv när jag skulle klippa baktassarna.

Sen har stackars Alfonso även överlevt en magomvridning, han var en väldigt stark hanhund.
Dessa sorgliga händelser gjorde honom osäker och misstänksam, det gjorde att han inte riktigt funkade i vissa situationer. Väldigt tråkigt när han var så underbar och snäll inom familjen.
Alfonso var en riktig familjehund.

Jag och Alfonso 2008

Idag var det barnkalas för kusinen vid deras husvagn på en jättemysig camping.
Vi tog med Bella och Douglas, alla barn var så förtjusta. Bra tillfälle att träna passivitet och att vara social med hunden!

Vill man ha en blodhund som funkar, ska man låta den möta så många människor som möjligt under de första två åren minst kan jag säga. Så är det väl i och för sig med alla hundar, men läser man om blodhunden så är rasen en aning reserverad, så därför ska man träna extra mycket på socialisering. Det är olika med olika individer.

Eftersom Blodhunden är en stor ras, måste den utsättas för vardagliga saker så mycket som möjligt. Som att följa med i bilen och till olika miljöer m.m.
När man skaffar en blodhund kan tänka på att den växer otroligt fort och blir som en jättebebis vid några månaders ålder.
Därför är det bra att passa på att träna hantering och andra nyttiga saker när den fortfarande är ganska liten!

T. ex. när Bella var mindre så hade jag henne lös på min gård ungefär tills hon var 6 månader? Om inte längre, tills hon började dra iväg efter spår. Antar att hennes nos och spårsinne drog igång på allvar där. Rätt intressant att veta att det är vid denna åldern som spårinstinkten verkar dra igång på allvar.

Men när de är små och mest är intresserade att vara i närheten av tryggheten och ledaren, kan man passa på att träna inkallning och att den ska följa dig. DU är intressant!

Träna med både leksaker och godbitar för att göra det skoj och intressant för hunden att hålla uppmärksameten på dig. När hunden går iväg och lufsar i något annat ska du visa att du är mer intressant, använd inkallningsordet som du har valt eller hundens namn, och ge den godbiten eller lek när den kommer till dig.
När den springer iväg, då springer du motsatta hållet och gör en inkallning. Den kommer nästan bli lite förvånad när du springer ifrån den, och kommer följa efter dig. Du ska visa att det är roligare att vara med matte/ husse!
Sluta inte med inkallningsövningar bara för att den vid senare ålder inte längre kan vara lös. Det går lika bra att träna med hjälp av en långlina!

Man kan ju läsa att när blodhunden sätter näsan i backen är det nästan omöjligt att få dess uppmärksamhet, därför kan man ju känna att det inte är någon idé med några inkallningsövningar om den någon gång skulle dra iväg. För då är det spåret som gäller.
Men tro mig! Inkallning är jättebra att träna från allra första början, då finns det där någontans i huvudet på hunden.

Det har hänt flera gånger att Bella rusat ut i skogen, då använder jag det vi tränat. Jag klappar med händerna och ropar namnet, vissa gånger har hon bara tvärvänt och kommit tillbaka till mig! Otroligt har jag tyckt vissa gånger.
En pipleksak kan också vara användbart.

En annan bra grej att träna hunden från tidig ålder är att kunna ligga ner och vara avslappnad! Ända sedan Bella har varit en liten valp har jag alltid berömt och kliat henne på magen när hon ligger ner. Det har resulterat till att hon nu, vid 1,5 år är otroligt duktig att kunna ligga ner och slappna av vart vi än är!
Denna ålder är ganska svår då de är nyfikna och har lätt att spänna upp sig, så träna mycket ligg och avslappning!

Det här är min egen erfarenhet som jag har burit med mig under mitt hundliv som kan vara värt att prova på!

Bella på Segerstads camping hundbad i Vänern!